Din röst ekar i mitt huvud
gatans hala stenar glider ensamma
svarta av dagens sotiga samtal
bilarnas lyktor lyser upp min annars så triviala vardag
du kom aldrig och jag stod i regnet, väntande
oförmögen att gå hem
Jag ville så gärna att du skulle komma
att du skulle komma för min skull
bara för min, och för att du ville
regnet gjorde mig ensammare än jag brukade vara
din röst ekade i mitt huvud men du kom inte
du kom aldrig, jag såg dig aldrig mera
var är du nu ? vem väntar på i dig i regnet
jag gör det inte, aldrig mer skall jag vänta i regnet
inte ens på dig.
Anonym
poesibloggen 